Fml
Trött på alla "det klarar du" "inga problem för dig" "men det är ju bara tre månader" "han kommer ju hem ibland".. Argh!
Hellre "stackare" "usch lider med dig" "jag förstår inte hur du klarare de, så stark du är"
Hellre att jag kan framstå som stark som klarare det än att trycka ner mig och mena att jag är svag men ska bli stark.
Ingen vet hur jävla jobbigt det är för mig. Alla hanterar saker och känner olika. Jag är absolut ingen ensamvarg. Jag är verkligen inte stark när det kommer till att vara ifrån den person jag älskar mest i denna världen. Detta är den längsta tid vi kommer vara ifrån varandra sedan vi träffades den 8e oktober 2013.
Han är min bästa vän, min andra hälft, min klippa och den person jag kan luta mig på när allt är som jobbigast... Nu när det är som jobbigast så är han inte här och jag kan inte luta mig på någon. Zelda blir mosad om jag lutar mig på henne liksom, ja jag har en familj, men jag känner inte för att berätta varenda liten grej jag känner för dem. Jag har vänner, som är fantastiska, men det är inte samma grej. Iofs utan dem hade jag nog hoppat från balkongen, hoppats på att bryta ett ben och få en mindre hjärnskakning så att jag kan sova bort lite tid. Sen göra om det typ varannan vecka... Men det funkar inte riktigt så 😬😂
