6e Augusti: Kära dagbok
Livet på båten har sina för och nackdelar.
Man lever ett dubbelliv, här uppe har man sin extra familj. Man väljer med omsorg ut vem som ska spela ut sina roller som mammor, pappor, systrar eller bröder, resten är kusiner och vänner. Dagarna kan både vara evigheter långa, och väldigt korta trots att man börjar 9 och slutar 23.
Hela dagen längtar man tills kvällen kommer och man får spendera 1-3 timmar med sina närmsta.
Jag är så glad över alla nya jag lär känna som jag klickar med. Så glad när folk man tycker så mycket om är ombord och man får fem minuter med dem i rökrummet.
Det negativa är alla de som invaderar familjefriden och drar ner en, men sen finns det de passagerare som ger en bubblande glädje i magen också.
Det är också en nackdel att man efter varje pass måste lämna alla vänner och familjemedlemmar.
Och det man tar med sig härifrån är inte de alla 11 timmar man spenderat med att jobba om dagen utan, de få timmar man fått med de underbara människorna.
När jag skulle gå och lägga mig igår, så kramade jag om alla kollegor från taxfreen och lagert. Jag började krama från vänster till höger. Kom fram till en av killarna sen och han stod med en öl i varje hand, men han lämnade bort dem så att han skulle kunna krama mig med båda armarna.
Idag skrattade vi åt det, för han återberättade historien ur sitt perspektiv.
Men hon kramade om alla och jag tänkte "snart är det min tur" och *namn* bredvid mig sa "jag kan ju inte krama henne med den(ölen) i handen". (Vet inte om han tog *namns* öl I handen då och att det var därför han sen hade två öl i händerna).
Alltså dessa pågar, fyfan vad goa de är, det blev en hel process att krama mig godnatt.
Ikväll, var jag, Per, Jenny och Maria och åt uppe i grillen. Vi hade det såå mysigt. Maria la sig sen, men vi andra gick ut på poppen, där jag och Per m.fl. Spelade dart och jag vann. Efter mina 115 vinnande poäng i tre-ben, så var de övertygade om att jag hade spelat innan. Jag har inte spelat dart på säkert tio år!
Varför är det alltid så att sista kvällen ombord är den bästa?
Chefen sa också idag att han bara hade hört bra ord om mig, jag blev så lycklig! För man är ju självkritisk, man vet ju inte om kollegor haft ett intryck från början som varit bra, sen kanske man har gjort något som fått sig att ändra sig.
Men detta är nog det första jobb jag faktiskt känner att jag gör mitt bästa fullt ut, för att jag bryr mig om min framtid här på båten. Jag har aldrig brytt mig innan, på tidigare arbetsplatser för jag har aldrig trivts så bra som jag gör nu.
Jag hoppas att jag inte jinxar det genom att skriva detta nu bara.
Sen när jag är hemma, då är jag hemma! Hela dagar, som jag kan planera in och det är såå underbart!
Då vill man inte åka upp igen, men när man väl sitter på tåget upp så är man glad. Man tänker på alla man ska få träffa igen.
När jag gick på denna gången tänkte jag "åh vad jag ska krama om Anders när jag träffar honom" och "Hoppas vädret håller så att jag kan gå ut med Millan på däck, som vi brukar." "Hoppas Karro är på", "Hoppas Danne är på!".
Man glömmer alla goa som man inte ser så ofta, som också jobbar här, när man är hemma. Sen väl I rökrummet lyser man upp, "nämen där är ju du!"
Detta är fint! Har jag tur kanske jag kan spara lite pengar så jag kan dra till hawaii som jag drömmer om, I vinter/till våren.
XOXO
