Jenni Davidssons blogg

Jag skrattade lite för mig själv, det var längesedan jag hade fått den frågan på det sättet från en vän, minst fyra
år sen. Men nu hade jag varit singel i snart två år, så det var väl egentligen inte konstigt att folk började fråga.

Jag började tänka lite, på varför jag inte har en pojkvän, svaren är många.

 

Det vanligaste jag svarar är; jag vill inte ha någon, jag vill bara ta hand om mig själv, inte ha någon annan att anpassa mig efter. Jag anser att jag hade blivit bunden och något frivilligt inburad om jag hade haft ett förhållande. Menar det egentligen inte så hårt som det låter. Men går man in i ett förhållande, gör man ju det för att man ser en framtid med människan, då förändras också drömmarna man har. Jag sätter mina åt sidan och spinner mina nya drömmar, vovve, volvo, villa drömmar. Det är inte de drömmarna jag har när jag är singel, de drömmarna är mer baserade på karriär eller vad jag vill åstadkomma med livet på egen hand. 

 

 

En annan grej är; jag kan inte flörta. Jag är jätte dålig på det, jag vet inte hur man går till väga och när jag väl lyckas, så vet jag inte hur jag tar det vidare. Jag är alldeles för osäker och blyg på den fronten. Många gånger känns det också som att killar tror att nästa steg är sex, för min del är det gärna fyra-fem dejter sen kanske det kan hända. Jag finner ingen lycka i att ligga rundor, man är väl inte mer än människa så det är klart att man har "behov". Men det var snart ett år sedan det hände något åt det håller över huvudtaget och det var med en vän, för att det blev fel, för att jag också kände mig trygg. Jag känner mig inte bekväm naken och sätter mig gärna därför inte i den situationen. Har jag kännt mig sugen och bestämt "träff" med någon, så har jag alltid bangat, skyllt på något och stannat kvar i min trygghetszon.

Därför ser jag inga mål med att flörta heller, jag vill inte ha förhållande och jag vill inte ha sex. Så jag kan inte utveckla mitt flörtande. 

 

Sista grejen svarar jag mest till mig själv; Mitt senaste förhållande tog hårt på mig. Jag har svårt för att lita på killar, på grund av histora som har upprepat sig med varje kille jag dejtat eller haft förhållande med. De har inte varit fysiskt otrogna, men de har pratat med andra på ett sätt man inte pratar med tjejer som vän.

Första killen när jag var tretton år dumpade mig för en annan, andra killen jag dejtade och verkligen tyckte om, snackade med sitt ex som var i australien undertiden vi dejtade. Sista med en annan tjej. Jag älskade honom på ett sätt jag aldrig älskat någon tidigare och det var mäktigt. Men jag tog mig nog aldrig riktigt förbi det som hände, även om jag fortsatte älska honom lika mycket. När det sen tog slut mellan oss, accepterade jag det, good terms and all, men jag har byggt min mur så hög nu och jag kan inte själv riva ner den.

När det har gått bra med någon, så hittar jag en anledning till det inte ska göra det. Oftast stöter jag bort honom genom att hacka på honom, eller hitta brister hos honom så att jag inte vill stanna.

 

 

 

1. Jag vill inte.  2.Jag kan inte flörta till mig honom  3. Jag hade stött bort honom.

Over and out 

xoxo