Jenni Davidssons blogg

Alltid när jag vakna och ska till jobb tänker jag "om X timmar är jag hemma"  På jobb tänker jag "Okej, halva dagen har gått bara X timmar kvar" när dagen är slut "shit, jag klarade det". 
När man upplever något bra however så tänker jag ibland "snart är detta ögonblick över, detta är min sanning och allt jag upplever nu... men snart är det bara ett minne. Stunden blir kortare och kortare"
Det får mig att bli fundersam, jag förstår att det är så, att detär logiskt och allt sånt. Men det är svårt att få in i huvudet att det som är sanning och upplevs just nu, det är inte ett ögonblick jag kommer att leva kvar i länge. TIden förändras och snart är det något nytt som händer. 
Som snart är det tisdag morgon klockan är 05.45 och jag är påväg mot bilen för att ta mig till jobb. 

 

Denna senaste julen jag har haft har vrit helt fantastisk, man gör det till vad man vill ha det såklart. Men jag har för första julen kännt mig på samma plan som mina bröder "sinnesmässigt" det kändes som att jag blev inbjuden till deras klubb med interna skämt och att dom ville ha med mig. 

Jag har haft det så otroligt mysigt med hela min familj, både mammas dag och pappas dag. Helt underbart har det varit. Men det gör mig också ledsen, för jag längtar till nästa jul och hur mycker jag än ser fram emot den så förändras tiden. Den julen kommer inte vara denna lik, även om det är den enda tradition och tid på året som är sig mest lik. 

Jag skådar de små rynkorna på åvansidan av mina händer och vet att jag blir bara äldre, jag kommer aldrig bli den lilla flickan igen. Jag önskar att jag kunde det, jag önskar att jag kunde gå tillbaka bara en stund LÅNGT tillbaka och vara där för ett tag och uppskatta den stunden. 
Precis som jag borde uppskatta tiden i mitt liv just nu, för om månder eller år kommer jag önska mig tillbaka och undra varför jag inte gjorde the most of it. 

 

Jag tänker jämt hur länge ska jag vandra i cirklar och inte ta itu med min situation, ska jag nöja mig med något skitjobb i butik och hoppas på det bästa, jag ska väl förfan bara hoppa på mina drömmar om det så krävs blod svett och tårar. Men jag är också rädd för att jag kommer slösa tid då, och önska mig tillbaka. Hur efterbliven är inte jag egentligen, man vill mycket här i livet. Just nu vill jag bara resa lite... Mycket, olika platser i USA bl.a Hawaii och så vill jag till Nya Zeeland. Men för att komma dit kräv pengar, pengar jag inte har för att jag inte vill ta tillräckligt med timmar på jobb för att jag vill leva mitt liv och inte spendera det på min arbetsplats för att kunna göra en stor resa om jag sparar LÄÄÄNGE. Då gör jag hellre två små om året och lever mitt liv precis här också.