Aldrig varit på konsert
Sitter här med ömma fötter efter ett pass på nio timmar i butiken ståendes, är inte van vid att stå eller gå så mycket haha!
Jag är expert på att fantisera - om allt. Jag kan komma på mig själv med att fantisera om jobbiga saker och den verkliga känslan blir så påtaglig att tårarna kommer. - detta är dock ofta okontrollerad fantasi.
Men ibland kan jag ligga kvar i sängen fyra timmar extra bara för att få fantisera, då menar jag inte sånt som leder till onani. Utan jag kan fantisera ihop en histora om en kille (oftast någon jag känner, eller känner till), hur jag är i en knivig situation, han räddar mig och så spånar jag vidare på det. Detta är så detaljerat, så att jag lever i det, första "scenen" utspelar sig kanske i en timme, precis som det hade gjort på riktgit. Jag antar att ungefär här någonstans har ni insett hur efterbliven jag är och jag förstår att det säkert kommer leda till någon efterbliven sjukdom. Men jag lever i drömvärlden och har alltid gjort. Alla känslor jag upplever här är så starka, leder något till en hyperventilering i fantasin så börjar jag hyperventilera. Blir känslorna så starka eller intensiva ni vet när det pirrar i magen till tusen, då kan tårarna börja rinna. Jag kan börja gråta om "personerna" i fantasin börjar bråka... etc.
Hela året har jag dock fantiserat om en grej upprepande, det är min födelsedag och jag får ett paket (från olika personer varje gång jag fantiserar), jag öppnar paketet eller brevet. Innuti ligger där biljetter till Ed Sheeran i sommar(den som varit eller den som kommer), jag ska få se honom live. Känslan som uppstår är helt fantastisk och tårarna rinner så obeskrivligt mycket att jag knappt kan hämta mig av lycka, sen rinner de av sorg för att det inte är sant.
Jag har aldrig varit på konsert - mer än en julgala och stadsfestivalers konsterer. Ed Sheeran är min absolut största idol och det handlar inte om att jag är ett crazy fan som bölar för att få se honom live. Jag gråter för att jag ska få uppleva alla dessa låtarna live, se honom in action, denna ödmjuka, underbar, helt sinnessjukt skickliga människa live. Som har möjligheten att verkligen vidröra ens hjärta när man hör hans låtar.
Jag har aldrig börjat gråta av en låt innan, om inte den har en fin musikvideo eller speciellt minne kopplat till sig. Sen släppte Ed Sheeran sitt senaste album med låten supermarket flowers och säkert de första tio första gångerna jag hörde den så grät jag.
Han är så fantastisk icke live, han kommer ju vara magisk live då.
Men inga pengar och svindyra biljetter så jag hade inte ens vågat önska mig det haha!
Well well, för att få en inblick i hur mycket jag fantiserar, då ska ni också veta att jag grubblar det trippla.
Over and out
xoxo
